I förhoppning om att framtidens samvaro i världen skall bli något bättre än den nu är, presenterar jag en liknelse som jag tror kan få samma effekt på icke-religiösa, som tio Guds bud har på kristna. Förr i världen hade föräldrar och lärare hjälp av sin egen tro på Gud när de motiverade barnen att göra «det rätta». Jag vet att föräldrar och lärare har det mycket svårare idag. De flesta vet att arv och miljö formar oss, men vi har svårt att acceptera att en medmänniska uppför sig illa. Vi spelar rollen av domare och fördömer den som gjort något dåligt, trots att vi skulle gjort detsamma om vi haft samma arv och erfarenhet. Tänker vi oss att arv och erfarenhet finns i en fastsydd ryggsäck, får vi lättare att undra vad det är i säcken som gjort att en annan människa uppför sig på ett oväntat sätt. Idén får oss att: * sluta att fördöma andra * sluta att förhäva oss själva * acceptera att samhället måste ha lagar, poliser och domstolar * förstå värdet med utbildning, teori och praktik * förstå den destruktiva effekten av dåligt sällskap Mats Hagner är 80 år, med fem barn och 10 barnbarn. Han älskar barn och var scoutledare i mer än 30 år. I sitt yrke var han professor i «skog» under tre decennier i Umeå, men hans forskning gav möjlighet att leva bland naturfolk i nästan alla världsdelar. Ju mer han lärde sig desto mer övertygad blev han om att skogsägare och industri tjänar mest på att plocka träd kontinuerligt ur en «naturlig» skog, där stora och små träd samsas. Han roar sig med att teckna, måla och spela fiol med kompisarna i orkestern Strokarna. Namnet är valt därför att alla som är med har haft stroke. Denna bok är skriven under en mycket lång tid, med start 1965. Idén «Ryggsäcken» har han diskuterat med många människor runt hela världen, och vet att den kan göra gott.